NYHETSBREV
050627
GRÖN UNGDOM

Varför civil olydnad kan behövas

För ett par dagar sedan kom jag hem från ett nordiskt aktionsläger i den lilla nordnorska byn Fauske. Arrangörerna var nätverket OFOG – för en kärnvapenfri värld, samt den finländska vapenvägrarförbundet. På lägrets tredje dag genomförde vi ett flertal aktioner mot den USA-finansierade avslyssningsbasen i Fauske, som befaras ha en roll i USA:s planer på att militarisera rymden. Basen har också bland annat använts för underrättelsearbete i Falklandskriget och Gulfkriget, där Norska underrättelsetjänsten faktiskt till och med fick ett diplom från George Bush Sr. för sina insatser. Mycket kring basen är topphemligt och det som vi i fredsrörelsen har fått reda på kommer ofta från läckor inom militären.

En av aktionerna som genomfördes gick ut på att man skulle ta sig in på basen och genomföra en ”civil inspektion” för att se vad som egentligen pågick där. Efter att ha klättrat över det höga taggtrådsbeklädda staketet lyckades till slut fyra aktivister ta sig in på basen, men de greps nästan direkt. Som straff fick de betala den oerhört höga summan av 10 000 norska kronor (cirka 12 000 SEK).

Enligt mig var aktionen dock civil olydnad när det är som bäst. När människor är beredda att arresteras och betala dyra böter för att försöka bidra till en fredligare värld förtjänar de en eloge. Det är bland annat genom civil olydnad som präglas av öppenhet, ickevåld, viljan till dialog samt viljan till att ta sitt straff, som samhället har förändrats och blivit humanare. Listan över reformer som genomförts tack vare civil olydnad är lång. Indiens självständighet, rösträtt för kvinnor och avskaffandet av apartheidreglerna i USA utgör bara några få av dem. Genom att bryta mot lagen kan ickevåldsaktivister bidra till ett ifrågasättande och uppmärksammande av orättfärdigheter i samhället.

Jag har inte hjärta att fördöma det, enligt lagen, förbjudna fritagandet av höns som hålls i trånga burar, när de sedan omplaceras i hem där de kan få utlopp för sina naturliga beteenden. Jag kan än mindre tycka att det var fel att svarta på 60-talet, som ville avskaffa apartheidlagarna i USA, satte sig längst fram i bussen, där det egentligen bara var tillåtet för vita att sitta. Detsamma gäller protester mot vattenprivatiseringar, svältlönefabriker och skövling av mangroveskog för den miljövidriga odlingen av jätteräkor i tredje världen.

I dagens inhumana värld behövs fredlig civil olydnad. Jag har personligen deltagit i civil olydnads-aktioner och kommer med största sannolikhet även i framtiden göra det. Min känsla för det grundläggande människovärdet är alldeles för stark för att jag dogmatiskt ska följa orättfärdiga lagar. Aktivism, engagemang och ifrågasättande medborgare krävs för att uppnå en rättvis, demokratisk och ekologisk hållbar värld.

Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom

På tal om…

G8-ländernas beslut om skuldavskrivningar för 18 fattiga länder

Ett stort steg framåt som förtjänar en applåd (dock bör applåden i första hand gå till den globala rättviserörelsen, som genom otaliga protester har tvingat fram beslutet). Samtidigt är det långt ifrån tillräckligt. Betydligt fler måste få sina skulder avskrivna och rättvisa handelsregler måste införas. Dessutom finansieras skuldavskrivningarna till stor del av biståndspengar till Världsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken, pengar som istället hade kunnat användas till fattigdomsbekämpning i de aktuella länderna. Egentligen borde de både bankerna själva betala för sin misslyckade lånepolitik, där man krävt att fattiga länder ska bland annat privatisera, även skolan, vården och en så pass grundläggande resurs som vattnet, för att få lån. Enligt nyhetsbyrån IPS vill dessutom G8-länderna att de fattiga länderna som får skuldavskrivningar ska fortsätta privatisera.

Det är onekligen en lång väg kvar till global rättvisa.

Att konsumentombudsmannen stämde Metro för förstasidor med reklam

Modigt och bra! Gränserna mellan redaktionellt innehåll och reklam håller allt mer på att suddas ut och det är bra att KO vågar protestera.

DN finansieras till 70 procent av reklam och Metro finansieras nästan enbart av reklam. Vi måste fråga oss om vi verkligen vill ha medier som liknar reklamblad. Vi måste också fråga oss hur stor makt storföretagen som köper reklamplatserna får över det redaktionella innehållet. När SVT:s program Mediemagasinet mailade ett antal stora tidningar om detta fick de inte ett enda svar. Det, kombinerat med flera exempel från andra länder där storföretagen fått påverka innehållet i medier via sina reklaminköp, gör att man har alla skäl att vara misstänksam. Yttrandefriheten inskränks av att de med mycket pengar har överlägset störst möjlighet att nå ut med sitt budskap.

Feministfestivalen under politikerveckan i Almedalen

Arrangeras av det feministiska nätverket Push Up och har, till min stora glädje, temat sexualiseringen av det offentliga rummet (enligt mig den förmodligen just nu viktigaste feministiska frågan). Bland föreläsarna finns den kända amerikanska feministen Susan Faludi, författare till böckerna ”Backlash – the undeclared war against women” och ”Ställd – sveket mot mannen”, Maria-Pia Boëthius, och Berit Ås, kvinnan som synliggjorde härskarteknikerna.

Jag kommer definitivt att besöka festivalen flera gånger under tiden som jag är i Visby och det hoppas jag att många av makthavarna på plats också väljer att göra. Allt för många av dem är nämligen i akut behov av att få kunskap och idéer om hur en feministisk politik kan bedrivas.

Miljöpartiets motion om miljömålen

Oerhört skönt att vi visar att vi inte accepterar socialdemokraternas tafatta miljöpolitik. Det råder inget tvivel om att det finns åtminstone ett parti som genom konkreta och skarpa förslag verkar för ett ekologiskt hållbart samhälle. Om det ska finnas en framtid för våra barn och barnbarn får vi inte använda resurserna i en högre takt än vad jorden hinner återproducera dem.