Avveckla H&M-traditionen

Det finns vissa jultraditioner som är värda att behålla, tiden för eftertanke, medmänskligheten och Kalle Anka, men det finns också de traditioner som vi borde göra oss av med, köphysterin och materialismen får gärna lämnas kvar för min del. H&M:s underklädesreklam tillhör helt klart det senare alternativet, objektifieringen av kvinnan lagom till jul tillhör en av våra mer oönskade jultraditioner. H&M borde ta sitt ansvar och sluta upp i kampen mot diskrimineringen och utseendefixeringen, skriver Grön Ungdoms språkrör och feministen Gustav Fridolin JR.

Att vara kvinna i 2000-talets Sverige är fortfarande att vara degraderad till att ytterst vara vad ens kropp är. Du får gärna vara framgångsrik, smart och framåt, men det huvudmål för kvinnligheten som basuneras ut av de stora klädkedjorna såväl som samhällets normer, porren, yppiga sångerskor och veckotidningarna. Sverige sägs vara världens mest jämställda land, tyvärr säger det nog mer om resten av världen än om Sverige. För även här är mäns våld mot kvinnor utbrett, män i förkrossande majoritet i bolgasstyrelser och på chefspositioner, kvinnor förpassade till mjuka yrken och män till hårda och pappamånaderna mer undantag än regel. Det borde för länge sedan vara självklart att de gamla slagorden, lika lön för lika jobb och varannan damernas i beslutande församlingar, var verklighet. I statliga nämnder och styrelser borde man gå hårdare fram med kvoteringsinstrumentet, för att trycka på det privata näringslivet borde man kräva jämställda företag i upphandlingsförfaranden. Men dessa krav väger lätt när H&M varje år satsar miljoner på att tapsera in Sverige i objektifierande och bakåtsträvande propaganda.

H&M:s reklam sätter fingret på något alltför lite diskuterat, mansrollen. Den traditionella feminismen måste kompletteras med krav på en bättre mansroll. Positiva egenskaper som vårdande, omsorgsfull och snäll associeras till kvinnor medan negativa egenskaper som våldsam, bufflig och maktfullkomlig associeras till män. Givetvis blir det en självuppfyllande profetia. Medan unga kvinnor ska förändra sig själv krävs det av unga män att de ska förändra världen. Deras vardag fylls av prestationsångest och ambitionsstress. En manskonferens i FN:s regi skulle kunna slå fast en konkret manspolitik som kan ge spår även i den svenska politiken. Ett sådant spår skulle kunna vara att föräldraledigheten byggs ut och delas i tre lika delar mellan mamman, pappan och en del för föräldrarna att fritt förfoga över. Detta skulle få arbetsgivarna att inse att även män föder barn. Sänkt arbetstid är ett annat steg, det skulle ge män (och kvinnor) mer tid hemma, karriärshysterin skulle kunna bytas ut mot familjeliv.

Framtidens slagord måste bli, du duger som du är, inte, du duger om du liknar Claudia Schiffer eller arbetar ihjäl dig. Sveriges män borde inte finna sig i att degraderas till köpkraft som ska dregla åt H&M:s reklamaffischer och kräva av sina flickvänner att de ska se ut som tyska fotomodeller. Jämställdhet innebär inte att det blir bättre för kvinnor och sämre för män. Det är klart att om lycka mäts i kronor och ören och makt i politik och ekonomi så kommer män, med all rätt, få det ”sämre”. Men det borde vara en självklarhet att ett samhälle där kvinnor degraderas till att ytterst vara vad deras kropp är och män matas med prestations- och penningkrav inte är bra för någon. Ett jämställt samhälle är en jackpott för alla. Det är dags att avveckla den jultradition som H&M:s reklamaffischer utgör, och den mandomsrit som det är att riva ner dem och sätta upp dem på väggen i ungkarlslyan. En grön ”feminism” är liktydigt med ett samhälle där män och kvinnor är och betraktas som individer, med rätt att vara som de själva väljer. Där snopp eller bröst inte avgör ens framtids ångest.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom